107.

Ofta när jag vaknar nu för tiden, är jag förvirrad ända fram till jag minns Kristus som mitt liv. Jag hälsar Honom då med: Detta är du som lever ! Fantastiskt !

Men innan jag återkopplar på detta sätt till mitt verkliga liv, vilket kan ta en timme ibland, är jag nästan alltid inne i de spänningar och bekymmer jag lämnade dagen innan. En del av detta är det dagliga mänskligt livet – vad gör vi åt det här, vad måste göras där? När kommer det här att bli gjort? Vem ska kontaktas? Vem gör vad?

Allt denna förvirring leder slutligen till att, som den engelske buddhistmunken Ajahn Brahm kallar det « practise nothing ». När Yeshua lever mitt liv behöver jag inte göra någonting. Jag kan helt enkelt dra ut kontakten och låta luften gå ur problemen och känna igen bara Gud, bara vara, uppskatta Hans fullkomliga verk i detta kaos, ta emot Hans oändliga medlidande och medkänsla som räddar mig till Riket.

Förvirringen på morgonen är lik rädsla. När igenkänningen av Yeshua som den som lever och råder lugnar ner allting från mitt centrum och utåt till vardagen. « Herre detta är ditt liv. Du har mig ! Jag är säker. Jag behöver inte vara rädd för något. Du äger också denna stund. När jag säger ditt Namn strömmar medkänslan genom mig och räddar mig. »

Jag är ofta lugn, sansad och kontrollerad på utsidan. Men inte på insidan, där jag helt enkelt inte är säker på någonting i yttervärlden utan litar helt på min fru. Detta skapar ångest och förvirring. Ångest är ett känslomässigt svar på specifika eller föreställda rädslor. Vi kan inte klandra alla yttre stimulus för att de slår på alarmet då och då. Dessa känslomässiga eller fysiska alarm ska sätta igång och skaka om oss. Själen reagerar helt enkelt på stimuli. När vi kör långa sträckor på tyska autobahn med husvagnen, fylls kroppen av ångest i olika grader av allt som händer i den tunga trafiken bland tusentals lastbilar. Ofta måste vi vila en hel dag på en lugn camping för att kunna köra vidare.

Men denna ångest och utmattning behövs — det är precis vad som får oss till trons handling. Vi äter inte förrän vi är hungriga ! Och när vi är väldigt hungriga, tillfredsställer Ingenting annat än den måltid vi längtar efter.

Vad längtar vi efter? Jesu ber att den enhet han kände i Fadern också skulle ges till oss, eftersom vi är i Honom och han i oss. Allt pekar på denna enhet, det är den vi längtar efter, denna samhörighet i hjärtat av all kärlek och himmelsk medkänsla.

Var och en av oss är bara en av de många medlemmarna i samma heliga kropp — Yeshua, Han genom vilken allting är till. Allt drivs och opereras av « huvudet », och allt i kroppen gör huvudets vilja, för att använda metaforer hos Paulus. Men hur förklara att kristenheten är lika fragmenterad och i krig med sig själv via tusentals olika sekter, som vilken annan religiös eller politisk grupp som helst i vår trasiga värld?

Det första att notera är, som William Law gör, att denna värld är ett lidande på många nivåer och att Yeshua är den stora kärleken, medkänslan och det stora medlidandet, Frälsaren från lidande. Många glömmer denna till synes enkla grund. Världen är som den är, dominerad av smärtan.

Denna grund har inte någonting att göra med kyrkor, organisationer och institutioner för människor. Visst finns det både sökare och finnare inom alla grupper, liksom det finns lögnare inom dem. Men uppenbarligen är det inte fråga ett jordiskt medlemskap i Kristi Kropp. Det är genom Anden. När ditt hjärta ropar efter Frälsarens stora medkänsla och löfte om födelse i Riket, är det Andens sanna kyrka du tillhör.

De som har kommit in i Andens sanna kyrka och i den nya födelsen i Riket, är ett mikrokosmos av gudomen — Fadern, Sonen och den Helige Ande. Yeshua säger tydligt att genom Sonen känner vi Fadern och att båda har kommit för att leva i oss, och vi i dem, En såsom de är En.

Den som genom sin oändliga medkänsla upprättar allt, på jorden som i himlen, som också är En med Fadern och Sonen, är den Helige Ande, skapare, försvarare, uppenbarare, Faderns och Sonens utgående medlidande Kraft att föra oss in födelsen till himmelska landet. Anden manifesterar sig i oss som Guds söner och döttrar. Vi alla är en del av denna universella frälsning från lidande.

Det är i det kontinuerliga bedjandet av Frälsarens Namn vi ser denna fulla treenighet i aktion, inte i retoriska eller intellektuella överväganden. I Sonens Namn har vi lärt känna Fadern som bor i ljuset som ingen människa kan närma sig, som ingen människa har sett, inte heller kan se och som är vår osynliga Gud, vars avbild Kristus Jesus är.

Anledningen till att vi inte kan se honom med våra sinnen är att han inte har någon form och inte heller är han någon « annan », inte heller är han separerad från oss. Guds stora kärlek kan inte skiljas från någonting eftersom den är allt i allt, vår räddning, vår Frälsning.

Vad säger vi då om bildspråket i Bibeln? Jesus säger att Han ska komma flygande på moln, Johannes uppenbarelse talar mycket om lammets tron alla de vitklädda kring den. Vi behöver inte förneka något av detta rika bildspråk. Jag tänker ofta på den Uppståndne som en ljusgestalt med idel välkomnade gester, ja till och med ser jag en luftbro snett uppåt till Honom i skyn, utmed vilken jag äntligen får åka under härlig psalmsång ! Varför inte ? Det hjälper bönen och recitationen av Hans heliga Namn.

De många kristna helgonbilderna inspirerade Mahayana-buddhismen till liknande bildspråk, särskilt glorian över huvudet, på statyer och målningar av den frälsande Bodhisattvan längs Silkesvägen från Bagdad till Peking redan under de första seklerna e Kr. Bildspråk är universellt, vi längtar alla !

Gud har sagt att vi kommer att se saker. Det kan dock vara så att på « andra sidan » kommer dessa saker att se annorlunda ut än vi föreställer oss dem nu — inte just så tomt som Ferlin skrev i sin dikt utan helt enkelt överväldigande. För vad vi säger och tänker om denna himmelska plats är just nu av mindre vikt än bönens dagliga operation i oss, den som Han leder och lever åt oss — Kristi boning i denna värld.

Fadern är källan till all barmhärtighet och medkänsla, resulterande i löftet om det himmelska livet, påbörjat redan nu i denna kropp — varför vi säger Hans namn i tacksamhet och gör det utan uppehåll.
Och vi kan se att denna osynliga Fader inte bara är källan ur vilken allt har kommit, men framför allt, eftersom Han är i oss, kan vi inse att Han är vår egen personliga källa.

Vi är alltså inte på något sätt en hybrid. Vi körs inte på två energiformer — allt är Han, den Levande Herren Själv. Vi är som James Relly skrev för snart tvåhundrasextio år sedan, förenade med det Liv som säger att Han är det levande Brödet, och att om någon äter av Mig, kommer han att leva för evigt.

Paulus citeras över hela världen, ofta i uppmaningar att göra bättring, vara mer kristen, vara mer andligt väckt, etc. Men vad kan han ha menat när han skrev i Rom 12:1 — « Jag bönfaller er därför, bröder, genom Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. » Frambära oss själva? Ja, såsom Han lever oss. Inte som världens religiösa eller humanetiska förväntingar och krav anger utan låta oss förvandlas genom förnyelsen av våra tankar, så att vi kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, det som behagar Honom och är fullkomligt genom att Han gör det. Det är en avgrund mellan dessa två vägar.

Paulus säger något senare att det är en gåva att frikostigt dela med sig i detta frambärande av oss själv. Vad delar vi med oss? Inget annat än Yeshua, Han som är den frälsande och befriande medkänslan med allt som lever och lider.

Och hur lever Yeshua i oss ? Som William Law skriver: « For this holy Jesus, that is to be formed in thee, that is to be the saviour and new life of thy sould, that is to raise thee out of the darkness of death intoo the light of life, and give thee power to become a son of God, is already within thee, living, stirring, calling, knocking at the door of thy heart and wanting nothing but thy own faith and good will… » (p 48 The Spirit of of Prayer)

Hela vårt jag, kropp och själ, tas alltså i anspråk som Yehuas huvudsakliga verksamhet i oss. Vi lever då som Yeshuas förbön för alla andra vi möter och har omkring oss. Vår själ och kropp, är Helig Andes operativa territorium.